Fortsätt till huvudinnehåll

JAG VILL HA MITT LIV TILLBAKA!

Tårarna rinner nerför mina kinder, ser inte vad jag skriver men måste göra något för att lindra min ångest. Ingen borde få genomgå en sådan tortyr, ångesten håller mig i ett stadigt grepp och jag lyckas inte ta mig ur.

Jag läser och läser men det finns ingen gnutta hopp, äggstockscancer verkar vara det absolut värsta man kan drabbas av som kvinna. Mitt sökande efter långtidsöverlevande fortsätter. De som lyckats leva lite längre har en sak gemensamt, cancern var inte spridd, min är spridd!!!

Jag har också läst om cytostatika och tveksamheter kring det som behandlingsform. Läste att cytostatika kan förvirra cancern men är det ens ett val att avstå behandling?

Ikväll ska jag försöka mig på att spela tennis lite försiktigt. Jag som älskar spela tennis, mitt sätt att tankacenergi och låta hjärtat arbeta. Känner absolut inte för det men tänker att det kanske kan vara bra för både knopp och kropp.

Avslutar med att önska att om Gud nu finns, snälla ge mig mitt liv tillbaka!





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Som en åskådare

Nu är jag inne på sjätte dygnet i helvetet, ledsen att jag skriver så men närmare helvetet kan man nog faktiskt inte komma. Vanligtvis brukar saker bli bättre med tiden men än så länge känns det nästan bara jobbigare och jobbigare och jag känner mig svagare trots att jag rör på mig otroligt mycket. Jag har en klok man som drar med mig ut på promenader, tre längre promenader varje dag. Vanligtvis brukar jag gå med lätta steg men nu är varje steg en ansträngning. Vi har även varit på IKEA för att köpa en skummadrass. Att åka till IKEA brukar alltid vara kul men nu skulle vi köpa en madrass för att vi ska kunna ta emot mina familjemedlemmar på besök för att jag har CANCER! Älskar att få besök av min familj men nu känns det som ett långsamt farväl. Oavsett vad vi har hittat på, om vi är ute eller har åkt och handlat mat så känns det som att jag sitter på läktaren och tittar på livet som pågår runt mig. Det känns märkligt att livet fortsätter samtidigt som min familjs liv har sats på ...

Från fullt frisk till allvarligt sjuk

Anledningen till att jag skapat denna bloggen är för att jag behöver ett forum att skriva av mig när ångesten blir för stor. När kroppen skakar, tårarna forsar och jag om och om igen skriker "Jag vill inte dö, jag vill inte dö"....Jag vet inte hur jag ska finna kraft men tänker att eftersom jag gillar att skriva kanske jag kan få skriva ner all min ångest och mina tankar här istället. I nuläget är denna bloggen bara till för mig, det kan tänkas att jag bjuder in några att ta del av det jag skriver men just nu är den mest för mig själv och för att jag ska klara av minut för minut, timme för timme och dag för dag fram tills dess att jag får besked om hur nära döden jag är och vad jag behöver göra för att hålla döden borta så länge som möjligt. Allting började sommaren 2018 då jag plötsligt fick förändrade blödningar och en jobbig tyngdkänsla i nedre delen av buken som även gav sig tillkänna på natten när jag skulle sova. Jag fick också tätare blödningar och sen väldigt lång...