Idag kom min syster Anna och hennes tre underbara barn Edvin, Hugo och Klara på besök. Jag var nervös inför besöket men familjen trodde det skulle vara bra för oss alla. När de kom låg jag på rummet och grät så Anna kom upp till mig och höll om mig länge och klappade på mig. Det kändes så skönt att få bli omhållen av sin storasyster och bara släppa taget. Anna är ett fantastiskt stöd, precis som familjen. Jag har ringt henne ett flertal gånger när jag känner att jag håller på och tappa kontrollen. Efter ett tag gick vi ner och hälsade på ungdomarna som nog snarare ska beskrivas som vuxna. Jag grät när jag kramade om dem och det kändes märkligt att de var hos oss eftersom jag plötsligt att blivit allvarligt sjuk. Det är inte så ofta vi hälsar på hemma hos varandra eftersom de bor i Bjärred utanför Malmö och jag strax utanför Göteborg. Vi beslutade oss för att gå en promenad och det var skönt att röra på sig. Jag glömde kanske inte bort min situation men jag fick omfokuserat en stund...